обосо́бить обособить
verbperfective
Conjugation
| Future |
|---|
| я | обосо́блю |
|---|
| ты | обосо́бишь |
|---|
| он / она / оно | обосо́бит |
|---|
| мы | обосо́бим |
|---|
| вы | обосо́бите |
|---|
| они | обосо́бят |
|---|
| Past |
|---|
| Masculine | обосо́бил |
|---|
| Feminine | обосо́била |
|---|
| Neuter | обосо́било |
|---|
| Plural | обосо́били |
|---|
| Imperative |
|---|
| Singular | обосо́бь |
|---|
| Plural | обосо́бьте |
|---|
Participles
| present | past |
|---|
| Active | — | обосо́бивший |
|---|
| Passive | — | обосо́бленный |
|---|
| present | past |
|---|
| Verbal adverbs | — | обосо́бив, обособивши |
|---|
Synonyms
вы́делитьallocate, pick out, choose, single out, allot, ear-mark, detach, find, provide, apportion, mark out, distinguish, secrete, excrete, discharge, exude, educe, isolate; distinguishотдели́тьdetach; separate